Att Mona Sahlin avgår som partiordförande var både väntat och rätt. Nu måste de som ansvarar för partiets nedgång också avgå. Bland dessa finns partisekreteraren och finanspolitiks talesperson och många andra. Nu måste vi få koncentrera oss på att hitta rätta personer som leder partiet i framtiden.

För min del kan vill jag se en ny partiordförande och ledning som vågar ändra politiken, som förstår det nya Sverige. Som vågar ta kampen mot moderaterna om den nya medelklassen men också vågar ta till sig det mångetniska Sverige och vågar bekämpa segregationen. En ny partiledning måste se de behov som storstäder ställer. Vi vinner inte val om vi inte vinner tillbaka storstäderna.

Jag redan nu deklarera att namn som Tomas Bodtröm inte är rätt person som partiordförande. Han är för mig en person utan politisk kompas och utan visioner. Det samma gäller Tomas Östros, Ibrahin Baylan och Per Nudär.

Många är förvånade över det storm som idag finns inom partiet. En del hade inte förväntat sig att Mona Sahlin skulle ställa sin plats till förfogande. Egentligen är det som händer inom partiet logisk. Det hade varit förvånande att efter tre (inkl Europavalet) valnederlag ingen hade reagerat. Det som pågår är ploggsamt för partiet men hälsosamt och frisk. Självklar skall medlemmanrna reagera. Självklar skall partiordförande och hela styrelse ställa sina plats till förfogande. Självklar är att partiet behöver genomgå en tid av diskussion och eftertanke, en tid där förhoppningsvis någonting nytt och spännande kommer ut. 

Det som för mig är viktig är att diskussionen om en ny politik fortsätter och utvecklas. Att en ny generation, då menar inte jag i form av bara unga personer, kommer fram för att leda partiet. Det måste till en ny ledning med människor som inte har ansvar för det gamla politiken. Vi behöver människor som kan etablera kontakt med väljarna, som kan förklara politiken, som är lyhörda och inte intoleranta och arroganta som de flesta inom partiledningen idag är. Partiet måste återgå till sina rötter: till en ny folkrörelse där människor engageras, där partimedlemmar kan diskutera politik och känner att deras röst är värda något. Där ingen fruktar att isoleras för att man inte tycker som ledningen i sin kommun, i sin förening.